Oroa er inte, jag ska inte färga håret i en helt ny färg igen. Jag trivs väldigt bra i den här bruna färgen jag äntligen lyckats åstadkomma. Innan var det ju lite åt helvete faktiskt. Grönaktig brun färg. Nu är det en mer varm och exotisk färg jag glider runt med and I LOVE it.
Nej, det här inlägget ska inte handla om att jag skryter om min sjukt snygga hårfärg. Jag kom att tänka på det nu, lagom till eftermiddagskaffet, det här med förändringar. Vi alla älskar förändringar. Varför tror ni att alla sätter starten för sitt nya liv, utan cigg, mer träning, ingen alkohol eller vad det nu kan vara, på en måndag? Eller efter nyårsafton, den första januari. För att det blir mer officiellt.
Jag tror inte att det handlar om lathet alla gånger, utan mer om att sätta ett datum och en etikett på det så att det blir mer verkligt. Då har man sin lilla tid innan startdatumet där man kan säga farväl till gamla vanor, sörja lite men samtidigt tagga till och förbereda sig. Då finns det på något sätt ingen återvändo – datumet är satt.
Tänk er ett bröllopsdatum. Fram till bröllopsdatumet är det möhippa (som ju är ett sorts farväl av singellivet) och planering (praktiska saker inför ceremonin). Innan startdatumet för förändring är det svulldag (farväl av alla fettiga chips och söta donuts) och planering (köpa gymkort, träningskläder och kolla upp vad den nya kosten ska innehålla).
Själv har jag aldrig haft nyårslöften eller satt ett datum då jag ska påbörja någon sorts förvandling. Jag har inte det tålamodet. Åh om ni bara visste vilket dåligt tålamod jag har.. Vill jag något, då vill jag det nu. OCH då gör jag det nu. Det finns inget imorgon, nästa vecka eller ”vi får se, jag får sova på saken”. Min mamma och min syster är precis likadana. Jag minns när mamma ville möblera om i vardagsrummet, men pappa sade att det kunde vänta. Hon tjatade lite men nej, han sade att de kunde göra det till helgen. Tror ni inte han kommer hem senare samma dag för att se att hela vardagsrummet är ommöblerat?
Samma sak var det när jag en dag vaknade upp och bara ”vafan, jag vill bli brunett nu”. Jag trodde aldrig att det skulle hända! Jag har alltid varit blond och har aldrig haft tankar på att byta till en helt annan färg. Så det var ingen process direkt, jag funderade egentligen inte ens på det. Jag gick inte omkring i flera dagar och funderade, ”hmm.. ska jag bli brunett eller inte…” Noway! Jag vaknade upp en morgon och bara visste att nu är det brunett jag ska vara. Ingen tog mig på allvar, men några dagar senare (hade gärna gjort det samma dag men man måste ju respektera att frisörer inte kan rucka på sina scheman bara för att jag är så otålig) var förvandlingen gjord och jag var brunett.
Förändring, förvandling. Jag älskar det. Man får en kick och inser att det inte är så svårt. Visst, nu tog jag en hårfärg som exempel, men ni fattar vad jag menar hoppas jag. Om ni inte älskar något, förändra det. Gillar ni det? Inte bra nog. Älska det! Sätt ett datum, gör det nu, imorgon – whatever. Men bestäm er och förändra det ni inte älskar. Det är verkligen en underbar känsla.
